Ett djupdyk ned i kollektivboendets arkitektur. Egna erfarenheter av gemensamt boende vävdes samman med platsbesök och analyser, och utifrån detta och skissarbete kunde slutsatser nås om vilka arkitektoniska kvalitéer som kan förhöja livet ihop i ett bostadshus. Huvudfokus var på idén om ensamhet - avskildhet - tillsammans, det vill säga känslan av att ha en egen rytm men ändå närheten till någon annans. 

Slutförslaget är ett Adolf Loos-inspirerat trevåningshus med halvplan mellan varje våningsplan. Förskjutningar mellan våningsplan används som ett sätt att förlänga rum men också begränsa dem. Mellanrum är i förslaget väldigt viktiga som sociala mötesplatser och de boendes möjlighet att vara helt privata likaså.